Terrorismens apologeter

Så har då Sverige - dessvärre, men inte helt oväntat - utsatts för vad som verkar vara ett vansinnesdåd av en muslimsk självmordsbombare. Enligt de stora tidningarna hade vansinnesdådet förgåtts av ett meddelande till bl.a. TT, med innebörden att Sverige nu skulle straffas för en rad kränkningar mot muslimer; exempelvis svenska trupper i Afghanistan och Lars Vilks rondellhund. Nu verkar det - tack och lov - som om självmordsbombaren misslyckades med sitt uppdrag såtillvida att inga oskyldiga kom till skada.

Jag ska inte uppehålla mig vid de sjukliga vanföreställningar som ligger bakom dessa avskyvärda dåd som utförs i religionens namn; däremot tänker jag kommentera de förväntade kommentarerna till vansinnesdådet som genast dyker upp på diverse kommunistiska och "antirasistiska" bloggar. En snabb genomläsning av dessa visar på hur illa ställt det är i nationen när det finns apologeter som till varje pris försöker marginalisera vansinnesdådet genom att ändra fokus på ett rent häpnadsväckande sätt. I stället för att fördöma mordförsök på det egna folket går man i stället till vettlöst angrepp på vad man kallar "rasister" och "islamofober" (ett hittepå-ord som beskriver något som inte existerar). Som självutnämnda "übermensch" av en sort som självaste Hitler skulle ha uppskattat försöker nu dessa apologeter hävda att Sverige har sig själv att skylla eftersom man har trupper stationerade i Afghanistan  (trupper som försöker hjälpa till att bygga upp en demokrati i landet).

USA- och Israelhatet är så totalt överskuggande för kommunisterna att man går till sängs med vem som helst som delar detta hat; märkligt nog tycks man inte inse att om islam fick den makt den eftersträvar skulle ogudaktiga kommunister vara bland de absolut första som eliminerades. http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/nej-sverige-ar-inte-som-nazityskland_5817633.svd

Den andra gruppen apologeter, företrädesvis bestående av hjärntvättade ungdomar som aldrig har upplevt ett samhälle utan religionskonflikter, spelar som regel på "rasistkortet". Är man kritisk mot religioner i allmänhet och islam i synnerhet är man "rasist", för så har skolan sagt under hela deras uppväxt. Har de dessutom genomgått Expo-indoktrinering är tunnelseendet totalt. Det sorgliga är att dessa ungdomar, som var tänkta att utgöra Sveriges framtid, så totalt har halkat snett i tillvaron. Förmågan till eget kritiskt tänkande verkar vara noll - jag kan inte låta bli att undra när detta samhällsmoraliska förfall startade.

Debatten kommer naturligtvis att fortsätta under den närmaste tiden - vi kommer att få veta mer om de faktiska omständigheterna med självmordsbombaren. Själv är jag djupt oroad över den utvecklingen som vi bara ser början på - och jag tror tyvärr det är för sent att stoppa den nu!

Jag vill se ditt ansikte!

Så har då slutligen DO beslutat att det är diskriminerande att förbjuda en elev att bära heltäckande slöja, så kallad niqab. Beslutet är föga förvånande, eftersom något annat skulle ha underminerat själva existensberättigandet för myndigheten som sådan. Hänger ni med? Folkpartiet vill se över lagstiftning för slöja

Mer förvånande är däremot den samstämmiga hyllningskören från socialisthåll som per automatik dyker upp så snart något kan tolkas som ”rasism”, ”främlingsfientlighet” eller ”diskriminering”. Eftersom jag själv har mina ideologiska rötter på vänsterkanten övergår det mitt förstånd hur dessa individer reservationslöst kan hylla religiösa uttryck som alltmer tillåts få tolkningsföreträde i det offentliga rummet – jag kan lova att alla idébärare, från Engels via Marx och Lenin till August Palm och Hjalmar Branting, skulle rotera i sina gravar om de visste vad dessa nutida föregivna ”socialister” sysslar med. Genom att ta ifrån kyrkan dess absoluta makt utvecklades den svenska nationen till vad den varit fram till nyligen – en sekulariserad stat där religionen inte haft något större inflytande över den samhälleliga debatten.

Nu finns det tyvärr bakåtsträvare som har på sin agenda att lyfta fram religionen som maktfaktor – och märkligt nog är dess främsta apologeter de människor som borde stå främst på barrikaderna och försvara det samhälle våra förfäder med stor möda och många uppoffringar byggt upp. Det är en utveckling som är djupt oroande, och lika oroande är att dessa apologeter inte verkar vara medvetna om vilkas ärenden de går. I sin iver att framstå som ”goda” människor inser de inte att de banar väg för krafter som – om de skulle få makt – per omgående skulle tysta de som inte har den rätta övertygelsen.

Min uppmaning är att stå upp för de värden som kännetecknar en demokratisk nation – allas lika värde och frihet från religiösa påfund som vill begränsa individens yttrandefrihet. Låt religionen förbli en privatsak som är underordnad landets sekulariserade lagar vilka gäller lika för alla.